misslida

Sambon klagar på att jag skriver för lite om honom i bloggen, så därför tänkte jag tillägna detta inlägg till honom! I LUV U

Sambon sitter på sin hedersplats i soffan..hmm tror tyget börjar att bli lite nött där..... Själv sitter jag framför datorn och gör årets julkort. Självklart är det bilder på baren ,näää NU blev det fel, jag är ingen alkis om ni nu tror det :-), barnen ska det vara.
Det är roligt för en mamma att göra julkort på sina barn.Tralala.
Jag gör några exempel, sedan så går jag  och frågar sambon om han inte kan komma och titta på de alternativ som jag gjort. Jag får en grymtning till svar...Tungt lyfter han sig ur soffan och släntrar iväg efter mig in till datarummet. -Jaha älskling frågar jag, vad tycker du om det här? och så pekar jag på alternativ nr 1.
Ja det blir väl bra svarar han föga entusiatiskt. -Men den här då?, försöker jag och pekar på ett annat alternativ.
-Ja det blir väl bra fortsätter han. Okej säger jag, men om jag tar den här då? och så tar jag fram ett helt nytt alternativ. Och nu händer det grejer. Det blir äntligen en reaktion, en känslomässig sådan också.Faaast.. inte i den bemärkelse jag hade hoppats på.

-Varför sitter du och håller på med det här för?????? Jag sa ju att den första var bra. Kör på den!!

Nu hade jag tydligen gått över någon slags gräns,ett alternativ kunde han titta på , kanske två..men tre???!!! tålamodet var slut.
Varpå mitt stora julkorts stöd i livet lämnar julkortsfabriken för i år, för att återigen inta sin tron i soffan.
Jag hör hur han bökar ner sig igen, samtidigt så fortsätter jag "fila" på årets julkort. Efter ett tag hör jag hur han ropar från soffan;

-Nädu gumman nästa år köper vi färdiga julkort i butiken!


Jaa vad säger man???

:-)

Kram Misslida