misslida

Igår så försökte jag med allt.
Jag hotade.Jag mutade. Jag berömde, och jag skällde. Men inget, inget bet.
Ungen vägrade att klippa sig.
Han lovade tre gånger att ok  nu skulle jag få göra det, och han satte sig motvilligt i min hemmagjorda klipparstol. Men så fort jag plockade upp saxen och närmade mig så la han benen på ryggen och smet upp på sitt rum under upprörda protester. Sista gången han gjorde det så skrek han ;
-Ni får sparken!
Och sedan så försvann han återigen upp och in på sitt rum.

Men skam den som ger sig och till slut så fick jag iallafall klippa några klipp, alltmedans Sambon stod och proppade det viljestarka barnets mun full med chokladkex.
Men slaget var egentligen förlorat redan innan det började, med eller utan chokladkex, treåringens tjurighet alltför stark.
Så nu är han långhårig på ena sidan och  lite mindre långhårig på andra sidan. :-)
Det blir till att börja gå till någon rolig frisör med smarta knep snart!

Kram

Ps Det är lite Deja vu över den här händelsen för när jag och min bästis gick på högstadiet så skulle jag experimentera lite på henne och ge henne en "snygg klippning". Efter det skulle vi gå på fest. Det var bara det att min kompis hår var mycket tjockare än vad jag först trodde så det tog sådan tid att klippa henne. Svårt var det också. Hon satt väldigt stilla och klagade inte men ändå tog det  lång tid, så det slutade med att vi gick på festen utan att vara  färdiga med håret.
Det såg inte bra ut :-)  Ds